Till minne av Albin Strandberg 1925 - 2010 Bjurvattnet

Albin har efter en kortare tids sjukdom hastigt lämnat oss.

För mig och min familj men även för mina föräldrar har Albin under många år varit en stor trygghet. När min mor och far inte längre kunde bo hemma i Bjurbäck var det min mor Anny som bad Albin titta till huset. Hennes skäl var: "Han kan man lit på". Och så var det.

Under nästan 25 vintrar har Albin haft noggrann koll på vårt sommarställe, mitt föräldrahem i Bjurbäck. Jag har kunnat sova lugnt i min varma säng i Umeå trots att nordanvinden fört med sig kalla vindar med snö och temperaturer långt under - 30° C. När han passerade huset med sin Volvo 740 stannade han ofta till för att kolla innetemperaturen och gick otaliga gånger ner i källaren för att göra justeringar på elpannan.

Mer än en gång har jag ringt honom när temperturen sjunkit kraftigt och meddelat min oro om huset. Hans fråga har då alltid varit: "Vill du jag ska åka dit och titta"? Han ställde alltid upp oavsett tid på dygnet och väderförhållanden. Jag minns speciellt förra senvintern 2009 när det var ett längre strömavbrott under en mycket kall period. Jag ringde sent en kväll och uttryckte min oro. Det hade snöat och blåst under dygnet och jag visste att det inte var helt enkelt att ta sig in i huset på grund av snödrivorna. Det Albin då gjorde var att meddela en bekant att nu åker jag till Bjurbäck och har jag inte ringt dig om en timme finns jag hos Görgen i Bjurbäck. Han var då 83 år och tog sig med hjälp av sin käpp ner i källarn för att kolla att allt var under kontroll. Naturligtvis gav mig detta dåligt samvete. Men sån var Albin. Han ställde alltid upp.

Under de år jag samlat gamla bilder från Västanfjället har Albin alltid varit en hjälpsam, villig och en mycket minnesgod informatör om människor och händelser runt bilderna. Vid otaliga samtal har han bidragit med information som ligger till grund för min bildsamling. Skulle han i något läge tveka sa han alltid: " Jag ska kolla i papperna och ringer tillbaka". Intresserad, snäll och hjälpsam med att minne utöver det vanliga. Att sitta med Albin och lyssna till hans berättelser från egna och andras upplevelser från förr var oförglömliga stunder.

Tack, Albin!

Jag och min familj saknar Dig!